Dette er et gjesteinnlegg fra Lisa Larsen, svensk medaljegrossist i juniorklassene i både langrenn og orientering de siste årene. Dere kan lese mer om Lisa hos Wikipedia.

Fin skidåkning, långa backar, rullskidbana, fina löprundor och stavgångsbackar, ja ungefär som Torsby. Det var det jag visste om Ramsau innan jag åkte dit .Vi hade även hört att det var dåligt med snö just i år, så man började undra om man hade gjort rätt i att välja bort Torsbylägret med Mora Skidgym mot Ramsauläger med ett gäng norska skidorienterare som man inte kände. Men förväntningarna överträffades med råge och vi fick en kanonfin vecka med solsken, jättefin skidåkning, otroliga träningsmiljöer och trevligt sällskap.

Att träna så här högt upp var också en ny upplevelse. Första dagarna kände man sej ju som en motionär som flåsade runt på glaciären och tycktes bli omåkt av alla. Men som tur var så gick det bättre efter några dagar när man hade acklimatiserat sej. Skidgång och stakning från Schladming var också en höjdare, i alla fall för oss svenskar som är vana vid att backarna är max 5min långa…

Att vara på läger med skidorienterare var ungefär som ett vanligt läger. Träna, äta, sova, se på film och ganska många omgångar röj(minesveiper). Största skillnaden fick jag erfara sista dagen när jag frågade om någon hade vallaväck (skirens). Men det var det såklart ingen som hade, fästet ni hade lagt på nu skulle ju räcka till resten av de klassiska passen den här säsongen. Då började man ju nästan fundera på att byta sport. Att kladda med fästvall och träna och tävla med dåligt fäste är ju typ det värsta jag vet!

Kategori(er): Diverse • Merkelapper: bresamling, Dachstein, Gjesteskribent, Lisa Larsen, Samling, Torsby

Om Forfatteren: Lisa Larsen